“Svarthjälmarna” ska banne mig inte få förstöra det finaste vi har.

Jag är medveten om att det här är ett väldigt infekterat ämne – men bara för det, så tar det inte bort det faktum att det är viktigt att tala om. Jag skulle kunna sträcka mig så långt att det är livsavgörande för allsvensk-fotboll. Jag känner ett ansvar som supporter. Vi alla har ett ansvar. Jag kommer att beväpna mig med det tunga artilleriet i form av ord och ta strid mot dårskapen som sprids i Sverige som en elakartad cancertumör. Jag hoppas fler skribenter tar strid och hoppar på det tåget.

Vi håller på att förlora det finaste vi har. Vi håller på att förlora en supporterkultur som andra länder ute i Europa bara skulle kunna drömma om. Polisen sätter nya regler efter regler och håller på att strypa oss långsamt. Det gör ont. Det gör ont så in i helvete.

Fotboll har varit hela mitt liv. När det knakat i fogarna i ett förhållande och kärleken tagit slut har du och ni alltid funnits där som tröst. Jag har kunnat stå på en färgsprakande läktare och glömma mina problem för en stund. Den kärlek som klubbar visar för alla ensamma människor är beundransvärd. Den kärleken är det svår att sätta ord på, men man ska alltid ge det ett försök. Jag vill inte sitta på ett derby och känna att jag kommit in på ett bibliotek eller museum. Jag vill skrika för full hals och visa mitt stöd till klubben i mitt hjärta. Jag vill inte sitta med en flagga i handen där det står “Fotbollsmördare”.

Jag vill möta AIK och jag vill möta Hammarby. Jag vill skivas på arbetsplatsen. Jag vill skryta när vi vinner och bli besviken när vi förlorar. Ingen människa ska bli slagen för att man älskar ett annat lag. Jag vill att AIK ska vara AIK. Jag vill att Bajen ska vara Bajen. Jag vill framförallt att Djurgården ska vara Djurgården. Det kan inte “Svarthjälmarna” ändra på.

Tack för ordet!

Johan Sannerdal